Bra månad.

Om allt går enligt planerna, dvs jag inte bli sjuk så kommer JULI bli min bästa månad någonsin enligt mitt löneavtal. Då kanske jag äntligen kan betala av underhållet till mina ex-fruar.
Sweet money here i come!

TIKKA MASALA!

Jag förvånas ständigt av min egen talang för att laga mat. Utan att skryta så är jag nog sveriges bäste matlagare av just rätten Kyckling-Tikka masala. Sen kan man nog gå ner i subkategorierna. bästa arbetsklassgrabben med långt hår som kan bla bla bla.

Var ledig idag, men sov bort en stor del, har dock hunnit med en del.
uppdatering om tatueringen. Det känns som den håller på att krackelera och falla av... och gör allt för att inte klia mig... jag kliar runt om. Tror det mest är hårrötterna som är irriterade för det ska växa ut igen. Dock inte flagnat än.

Ett stort Stormmoln har tagit sig in över Kalmar... oro skakar cornflakesen i fogarna.

Gör något kul till nästa gång.

Tidsbrist.

Finns ingen tid över alls!
Nytt blogginlägg om några dagar.
Mycket på gång.
Over and out.

Irritationslistning! DEL TRE.

Jag satt för någon vecka sen och msn-chattade med min gode vän Astrid. Obs Astrid är en pseudonym. Hon heter Ellinor egentligen.

Jag minns inte exakt vad vi pratade om. men vi gled in lite på olika stipendium... De tre som jag kommer ta som exempel är Cornelis Vreeswijk-stipendiet, Fred Åkerström-stipendiet och Karamelodiktstipendiet. Jag vill säga innan jag blir totalt nertryckt i skiten av alla trubadurvänner samt revy-skojare att jag älskar Cornelis, Fred och Povel Ramel som grundade Karamelodiktstipendiet. Jag har inget emot dem, de gjorde underhållning och massor med bra musik.

Vad jag mer stör mig på i detta sammanhänger med dessa tre personers barn...

Povel Ramel instiftade 1983 Karamelodiktstipendiet, vilket innehåller mer ordvitsar än bokstäver... 1986 fick en person vid namn Mikael Ramel det stipendiumet.

Cornelis Vreeswijk avled 1987 och 1988 började Cornelis Vresswijk-stipendiet delas ut. 2000 fick en person vid namn Jack Vresswijk stipendiet.

Fred Åkerström avled 1985, (två dar efter min födelse. så jag kanske är en reinkarnation av honom.) 1987 började Fred Åkerström-stipendiet delas ut och år 2005 fick CaisaStina Åkerström detta stipendium.

Jag antar att ni börjar se mönstret här... Dessa personer är säkert utbildade, lärda och talangfulla inom sina genre, MEN deras efternamn kanske hade något att göra med detta..

Till Vresswijks och Åkerströms försvar så måste jag säga att de avled innan deras stipendium delades ut. Alltså kan inte de ha valt personerna själv, däremot valde Povel själv sin egen son till Karamelodikt-stipendiet...

Irritationen är total. Bara för att ett geni en gång har gökat och avlat fram en unge, så är det alltså givet att denne person kommer få ära och guld hällt över sig bara för att de eventuellt gör en cover på sin far eller mor.

Gör något eget någon gång, kändisungar!!

Irritationslistning! DEL TVÅ!

För några år sen blev en viss astronaut sveriges egen lilla gullegris i rymden. Som alltid nappade svenskt näringsliv och andra organisationer på detta för att marknadsföra sverige utomlands. Jag vill säga att det var ett steg i rätt riktning, och att det var kul att få en svensk i rymden. Men thats it. Och dessutom så är det inte ut i rymden vi ska leta, om vi inte kan hitta en ny planet att förstöra, utan vi måste stanna här och rädda vår egen planet.

När den lille gossen. cirka 50 år faktiskt, landade igen efter 3 rymdpromenader blev han direkt författare, livstidsmedlem i djurgården eller vilken klubb han nu höll på, och sen skulle han fotas med Alliansen och bryta in i politiken. Allt föreföll otroligt fånigt och irriterande.

Men vi ska komma till kärnan i irritationen. Det är inte att han hade byxorna väldigt högt upp i rymden, det är inte att han krafsade ner något handskrivet meddelande till resten av världen innan han bordade rymdfärjan, det är inte hans frisyr. Obs allt detta som räknats upp låter denne person obehindrat hamna i nörd-kategorin, men jag irriterar mig inte på nördar.

Det mest irriterade var HANS MAGVÄSKA!
Magväskor är snyggt, praktiskt. Jag jobbar med flera tjejer som har den sexigt på höften, Men det är fruktansvärt osexigt och irriterande att se magväskor på män som är 50+ och har den strax över naveln. OBS kan ha berott på tyngdlöshet, vet ej.

Summa Summarum! Ingen man någonsin ska använda magväska. Irritationen är total.
Tack för mig, dags för frukost.

Irritations-Listning! DEL ETT

Detta är någon slags rubrik där jag gör vardagsspaningar och sedan antecknar och sedan ska folk läsa det och skratta gott. Det kan man iaf hoppas på.

Detta kan jag få extremt mycket skit för i framtiden, men jag ger mig på en stor grupp av personer som nog ibland faktiskt avskyr mig. Det är också väldigt dumt av mig att ge mig på dem, eftersom mina arbetskamrater består till ungefär 90% av dem.
Men gruppen är kvinnor, men inte just bara kvinnor, utan subkulturen, mammor, men inte just bara mammor utan personer som presenterar sig som Mammor.

Exempel. Innan jag blir stenad till döds.
"Hej mitt namn är Eva Jansson, jag är tvåbarnsmamma"
När dessa kvinnor presenterar detta som en egenskap eller något att vara stolt över så blir jag IRRITERAD. Vilket kommer vara nyckelordet.

I Kalmarposten, som för övrigt är en underbar tidning om man behöver göra nummer två, stod det för några veckor sedan om Skådespelerskan Anna Rydell. (Inte på något sätt släkt med mig, eftersom hon är ingift med Martin Rydell, som jag inte heller är släkt med, så vitt jag vet.)

I denna intervju (som jag inte har någon källkritik på. Eftersom jag slarvat bort tidningen eller så stod det någon annanstans.) statuerar hon som en egenskap att hon är en hårt arbetande, skådespelande tvåbarnsmamma.
Även detta går att läsa på hennes blogg. "Jag är en helt vanlig skådespelande tvåbarnsmamma"

Ytterligare ett exempel är en kvinna som jag en gång studerade med vid Ölands folkhögskola, hon brukade ramla in vid tjugo i nio, lektionerna började 8. Och hennes stående ursäkt var, "Ja, jag är ju trebarnsmamma, och jag måste lämna dem på dagis innan." Mitt stående motsvar var alltid, "gå upp tidigare"

Men min slutsats är följande. Ni är mammor, JA, Ni är hårt arbetande, JA. Men det är fan ingen speciell egenskap. Sluta presentera er som det eller beskriva er på det sättet.

Min slutliga ursäkt är att jag har inget emot ensamstående mammor som arbetar hårt och försörjer en familj, min egen mor är ett lysande exempel på en gudalik kvinna som lyckats uppfostra mig och två syskon medan hon bollade 2-3 arbeten.

Men hon har aldrig använt detta som något slags undantagstillstånd!

Så, feminister, börja kasta era stenar, jag har stått pall mot värre!
Ha en bra dag. Ska ner i tvättstugan nu.