Bra månad.

Om allt går enligt planerna, dvs jag inte bli sjuk så kommer JULI bli min bästa månad någonsin enligt mitt löneavtal. Då kanske jag äntligen kan betala av underhållet till mina ex-fruar.
Sweet money here i come!

TIKKA MASALA!

Jag förvånas ständigt av min egen talang för att laga mat. Utan att skryta så är jag nog sveriges bäste matlagare av just rätten Kyckling-Tikka masala. Sen kan man nog gå ner i subkategorierna. bästa arbetsklassgrabben med långt hår som kan bla bla bla.

Var ledig idag, men sov bort en stor del, har dock hunnit med en del.
uppdatering om tatueringen. Det känns som den håller på att krackelera och falla av... och gör allt för att inte klia mig... jag kliar runt om. Tror det mest är hårrötterna som är irriterade för det ska växa ut igen. Dock inte flagnat än.

Ett stort Stormmoln har tagit sig in över Kalmar... oro skakar cornflakesen i fogarna.

Gör något kul till nästa gång.

Tidsbrist.

Finns ingen tid över alls!
Nytt blogginlägg om några dagar.
Mycket på gång.
Over and out.

Irritationslistning! DEL TRE.

Jag satt för någon vecka sen och msn-chattade med min gode vän Astrid. Obs Astrid är en pseudonym. Hon heter Ellinor egentligen.

Jag minns inte exakt vad vi pratade om. men vi gled in lite på olika stipendium... De tre som jag kommer ta som exempel är Cornelis Vreeswijk-stipendiet, Fred Åkerström-stipendiet och Karamelodiktstipendiet. Jag vill säga innan jag blir totalt nertryckt i skiten av alla trubadurvänner samt revy-skojare att jag älskar Cornelis, Fred och Povel Ramel som grundade Karamelodiktstipendiet. Jag har inget emot dem, de gjorde underhållning och massor med bra musik.

Vad jag mer stör mig på i detta sammanhänger med dessa tre personers barn...

Povel Ramel instiftade 1983 Karamelodiktstipendiet, vilket innehåller mer ordvitsar än bokstäver... 1986 fick en person vid namn Mikael Ramel det stipendiumet.

Cornelis Vreeswijk avled 1987 och 1988 började Cornelis Vresswijk-stipendiet delas ut. 2000 fick en person vid namn Jack Vresswijk stipendiet.

Fred Åkerström avled 1985, (två dar efter min födelse. så jag kanske är en reinkarnation av honom.) 1987 började Fred Åkerström-stipendiet delas ut och år 2005 fick CaisaStina Åkerström detta stipendium.

Jag antar att ni börjar se mönstret här... Dessa personer är säkert utbildade, lärda och talangfulla inom sina genre, MEN deras efternamn kanske hade något att göra med detta..

Till Vresswijks och Åkerströms försvar så måste jag säga att de avled innan deras stipendium delades ut. Alltså kan inte de ha valt personerna själv, däremot valde Povel själv sin egen son till Karamelodikt-stipendiet...

Irritationen är total. Bara för att ett geni en gång har gökat och avlat fram en unge, så är det alltså givet att denne person kommer få ära och guld hällt över sig bara för att de eventuellt gör en cover på sin far eller mor.

Gör något eget någon gång, kändisungar!!

Irritationslistning! DEL TVÅ!

För några år sen blev en viss astronaut sveriges egen lilla gullegris i rymden. Som alltid nappade svenskt näringsliv och andra organisationer på detta för att marknadsföra sverige utomlands. Jag vill säga att det var ett steg i rätt riktning, och att det var kul att få en svensk i rymden. Men thats it. Och dessutom så är det inte ut i rymden vi ska leta, om vi inte kan hitta en ny planet att förstöra, utan vi måste stanna här och rädda vår egen planet.

När den lille gossen. cirka 50 år faktiskt, landade igen efter 3 rymdpromenader blev han direkt författare, livstidsmedlem i djurgården eller vilken klubb han nu höll på, och sen skulle han fotas med Alliansen och bryta in i politiken. Allt föreföll otroligt fånigt och irriterande.

Men vi ska komma till kärnan i irritationen. Det är inte att han hade byxorna väldigt högt upp i rymden, det är inte att han krafsade ner något handskrivet meddelande till resten av världen innan han bordade rymdfärjan, det är inte hans frisyr. Obs allt detta som räknats upp låter denne person obehindrat hamna i nörd-kategorin, men jag irriterar mig inte på nördar.

Det mest irriterade var HANS MAGVÄSKA!
Magväskor är snyggt, praktiskt. Jag jobbar med flera tjejer som har den sexigt på höften, Men det är fruktansvärt osexigt och irriterande att se magväskor på män som är 50+ och har den strax över naveln. OBS kan ha berott på tyngdlöshet, vet ej.

Summa Summarum! Ingen man någonsin ska använda magväska. Irritationen är total.
Tack för mig, dags för frukost.

Irritations-Listning! DEL ETT

Detta är någon slags rubrik där jag gör vardagsspaningar och sedan antecknar och sedan ska folk läsa det och skratta gott. Det kan man iaf hoppas på.

Detta kan jag få extremt mycket skit för i framtiden, men jag ger mig på en stor grupp av personer som nog ibland faktiskt avskyr mig. Det är också väldigt dumt av mig att ge mig på dem, eftersom mina arbetskamrater består till ungefär 90% av dem.
Men gruppen är kvinnor, men inte just bara kvinnor, utan subkulturen, mammor, men inte just bara mammor utan personer som presenterar sig som Mammor.

Exempel. Innan jag blir stenad till döds.
"Hej mitt namn är Eva Jansson, jag är tvåbarnsmamma"
När dessa kvinnor presenterar detta som en egenskap eller något att vara stolt över så blir jag IRRITERAD. Vilket kommer vara nyckelordet.

I Kalmarposten, som för övrigt är en underbar tidning om man behöver göra nummer två, stod det för några veckor sedan om Skådespelerskan Anna Rydell. (Inte på något sätt släkt med mig, eftersom hon är ingift med Martin Rydell, som jag inte heller är släkt med, så vitt jag vet.)

I denna intervju (som jag inte har någon källkritik på. Eftersom jag slarvat bort tidningen eller så stod det någon annanstans.) statuerar hon som en egenskap att hon är en hårt arbetande, skådespelande tvåbarnsmamma.
Även detta går att läsa på hennes blogg. "Jag är en helt vanlig skådespelande tvåbarnsmamma"

Ytterligare ett exempel är en kvinna som jag en gång studerade med vid Ölands folkhögskola, hon brukade ramla in vid tjugo i nio, lektionerna började 8. Och hennes stående ursäkt var, "Ja, jag är ju trebarnsmamma, och jag måste lämna dem på dagis innan." Mitt stående motsvar var alltid, "gå upp tidigare"

Men min slutsats är följande. Ni är mammor, JA, Ni är hårt arbetande, JA. Men det är fan ingen speciell egenskap. Sluta presentera er som det eller beskriva er på det sättet.

Min slutliga ursäkt är att jag har inget emot ensamstående mammor som arbetar hårt och försörjer en familj, min egen mor är ett lysande exempel på en gudalik kvinna som lyckats uppfostra mig och två syskon medan hon bollade 2-3 arbeten.

Men hon har aldrig använt detta som något slags undantagstillstånd!

Så, feminister, börja kasta era stenar, jag har stått pall mot värre!
Ha en bra dag. Ska ner i tvättstugan nu.

En bra dag. lycklig.

Jag blev igen en väldigt lycklig man idag. Ibland undrar man varför man raderade den lyckan ifrån sitt liv... Jag är hopplös, men lycklig. och med den kvinnan som nu står vid min sida kommer jag fortsätta vara världens lyckligaste man väldigt långt framöver.

Recension.

Recenserar mig själv. som vanligt.

Senaste inlägget.
Inte det bästa jag någonsin skrivit, men inte det sämsta heller. Hade en tid under förhögskole-utbildningen när jag skrev lite av den sämsta dramatiken som någonsin uppdiktats.

Note to self. installera Word på datorn.

DEL I

Fredrik stod vid stereons högtalare och nickade med i beatet på musiken. Han hade tagit några starka glas av Grants och glaset stod nu tomt på golvet. Detta hade pågått under ganska lång tid, och tillsammans med påfyllnaden av glaset och den rytm Fredrik hade börjat få in så kan man nog komma till slutsatsen att det han själv upplevde som dans var mer ett flaxande och allmänt gungande. Jag själv satt i min datorstol, med fötterna upplagda på mitt soffbord och funderade över att semestern snart var slut.

- Trumman är ur synk. Den följer inte med...
Jag gick ut i köket och hällde upp en kopp med kall juice till hälften och började rota runt i kylskåpet efter lite vällagrad vodka.
- De använder väl trummaskiner, Fredde.
- Äsch, det är inte deras stil. Det är äkta, från hjärtat. Inget fake.
- Men då måste ju trummisen vara omusikalisk.
Jag hittade vodkan i grönsakslådan och stänkte i några mått i kaffemuggen och sen några mått till.
- De skulle aldrig ha kickat honom, hans hem var bakom trummorna.
Jag satt mig i stolen igen.
- Vi har pratat om detta. De kickade honom inte, de kunde inte det eftersom han kvävdes av sina egna spyor på ett hotellrum i Memphis.
Fredrik ställde upp glaset på bordet och öppnade upp gardinerna, medan han tog några snubblande danssteg.
- Jimi Hendrix-style. Vi ska alla dö. Men skulle inte vilja bli hittad på det sättet. Skulle du vilja det, Tobe?
- Varför snackar vi alltid om hur man ska dö, Fredde? Byt låt, jag känner Dödens kalla hand på axeln.
Ljudet av toaletten som spolade blandade i sig i ett gitarrsolo och Sanna kom ut genom dörren, hon gick genom rummet och lade sig i sängen igen där hon fortsatte läsa igenom sina studieböcker.
- Börjar du jobba på måndag?
Jag drack några klunkar, övervägde om jag skulle sluta dricka för dagen och sen tittade jag ner på ciggarettpaketet på bordet.
- Mhm. Halv sju, dagskift. Två veckor ledigt var det enda jag kunde ta.
Fredrik öppnade upp ett fönster och vädrade ut.
- Du jobbar för mycket.
- Nää, jag jobbar för lite. Man kan alltid göra mer än vad man tror att man orkar.
Sanna strök med ena fingret över sidan på boken, vände blad och tittade på mig.
- Du måste raka dig.
Jag strök mig över hakan och kinderna.
- Gillar du inte mitt semesterskägg, Sanna?
Hon tittade noggrant på mig.
- Vad tycker du, Fredde?
Fredrik som inte kunnat odla ens en liten mustasch under hela sin livstid och alltid var helt nyrakad tittade snabbt på mig och började sedan titta efter flaskan med Grants.
- Låt Tobe se ut som han vill.
- Det får han, men han måste väl se lite fin ut ibland.
- Du tänker på det där helskägget jag odlade när jag träffade sina föräldrar första gången?
Sanna svarade inte. Hon koncentrerade sig på sin bok. Jag log. Fredrik hällde upp en ny whiskey.
- Det räcker där, det var ditt sista glas.
Fredrik kastade över flaskan till mig. Det var knappt två glas kvar i den och den hade varit full när han kom hem till mig några timmar tidigare.
Det var sen eftermiddag, en torsdag i juli. En annan dag i en ocean av dagar.

Följetång.

Vet egentligen inte hur man stavar till det. MEN

Nu kommer vi till det jag vill komma fram till.
Ska börja överföra skrivna berättelser till min blogg.
Splitta upp en novell i några delar och lägga ut.

Ni fattar vart detta är på gång?
Frågan är om någon orkar läsa inläggen om de nu är fiktiva.

Så stay tuned for more.

Vårstädning.

Har spenderat de två senaste dagarna med att städa mina bananlådor och min bokhylla. Tonvis med papper som bara legat och drällt, saker jag hittat och saker jag lånat. Listan blir lång... Har städat bort ungefär 5 år nu. Vill inte ens veta hur det blir när man kommer städa bort mitt liv efter att jag gått vidare?

Lägenhet.

Kanske har fått tag i en egen etta. More will come on this subject.

Deppad.

Jag har upptäckt vad jag gör när jag känner mig deppad, utanför och allmänt nere.

Och det är så fånigt att det är skrämmande.
Jag köper en massa Findus-färdig mat och bara frossar. Jag skojar inte.
Det var exakt det jag gjort igår. Jag cyklade ner till konsum, köpte 3 liter hallonsoda, en burk med kakor och 5 Findus-färdig-rätter. Men frossade jag läsken och kakorna, NEJ. De står kvar i mitt kök, välkylda och smart förvarade. Men maten är genomäten och resterna av förpackningarna källsorterade.

Jävla konstigt beteende. Jag kanske ska besöka en psykolog... Svar till orolig köttbulls-ätare.

Nytt inlägg ikväll.

Framtida semester.

I går, närmare bestämt 2 minuter efter posten kom, så upptäckte jag en saks om gjorde mig glad, jag kommer få ungefär 9000 i skatteåterbäring, MEN som jag lärt mig förr så brukar de kräva tillbaka alla pengar jag får väldigt fort, och med DE så menar jag alla myndigheter, byråkratier och statliga verk som någonsin existerat eller komme existera. Samt idag så gjorde jag ett "vilket resmål passar dig bäst-Quiz" och svaret blev Hawaii. Någon som ser kopplingen, Kanske för en gång skull har jag råd att resa någonstans och faktiskt ha en semester.

Life is good.

Until Next time, go to hell.

Lönen.

Pengarna kom och gick. Skulder i drivor. Tur att man har lånat från pålitligt folk som inte bryter ens ben när man inte kan hosta upp stålarna. Jobbar min 7e dag i rad imorgon, Toppar alltså förra veckan när det blev 36 timmar på 5 dagar. Jag har i och med imorgon arbetat 41 timmar. Och allt som allt närmar jag mig 100 på en hel månad, inte så pjåkigt för en tim.vikare utan utbildning. Och månaden är inte slut än.

Jag har inte så mycket mer att säga. Jag är trött nu.

Industri-Sverige.

Jag har inte hunnit skriva på ett tag. Det har varit mycket jobb, men också inte. Har kommit fram till att om man ska jobba dag så ska man gå hela dagen. De små bäckarna sabbar min lön. Allt är statens fel. Det är det alltid oberoende av regering eller riksdag. Vilket är helt jävla konstigt nu. Det är upponervända världen i svenska politiken! Alla verkar helt plötsligt ändrat åsikt om kärnkraften! Lobbyverksamhet verkar fungera. Eftersom, om jag inte missminner mig, så röstade vi om att avveckla kärnkraften för ungefär 29 år sen... och vad har hänt, En reaktor har stängts ner, men vi måste bygga nya nu för att det ska gå runt, iaf enligt C och Mp, och de andra partierna håller sig väl kvar i sina gamla spår. Den orörliga politiken som finns. Ett nytt parti borde skapas, som är lite mer avslappnade och inte så inställda på tradition. Och förresten, varför vill alla ligga med bilindustrin?! Allt de pratar om är hur vi ska peta in pengar i bilindustrin, vilket inte har hänt. Men svenskarna har någon romantisk bild över industriarbete här i Sverige. Wake up and smell the coffee, Vi är inte bäst längre. Om vi någonsinvarit det. OCH dessutom till alla ni som har haft jobb direkt efter skolan, bra avgångsvederlag, betald semester och hela den biten. Det är nya kvastar som sopar undan allt, välkommen till det som jag har fått kämpa med sedan jag slutade gymnasiet.

The Gravytrain has left the station, and you missed it. Tack för det Svenska staten.
Men jag ska inte klaga för mycket. Trots allt så är det dem som anställt mig nu.

Until Next time, Go to hell.

Femte Dagen.

Jag går snart in på den femte dagen i sträck som jag arbetar... Kanske inte mycket, många jobbar ju alla vardagar. Men men, jag har klarat 7 dagar en gång. Och egentligen borde jag palla fler än så. Man måste testa sina gränser och se hur långt man kan pressa sig själv.

Man ska aldrig be om något!

Telefon-jäveln har ringt sig varm de senaste dagarna och har hela helgen fullbokat. Men i slutändan så lönar det sig, Hellre detta än att de inte ringer alls. Det enda man tänker på är pengarna i slutet på målet. Det är bra att tänka på när man måste koppla bort hjärnan från vad man håller på med, när man står med blodstänkt urin över händerna exempelvis.

Men ett jobb är ett jobb. Och det är väldigt skönt att få ett riktigt lönekuvert efter åratal av meningslösa praktiker. Hur det än faller ut så kanske inget blogginlägg faller ner på papper eller på nätet denna helgen.

En hel fredagskväll ledig, jävlar i min lilla makaronilåda, hade jag haft några pengar alls hade jag tagit en pubvända. Istället blir det hemlagat mat och zappa framför tvn. Det uppskattas väl, tillsammans med en varm dusch och en god natts sömn innan man ska upp till slitgörat igen.

Är detta det liv som man kan vänta sig?

Until next time, go to hell.

Arbetslös?

Följ min blogg med bloglovin

Det finns vissa dagar när man nästan bönar till högre makter att jobbet inte ska ringa. Idag var inte en sån dag. Inte igår heller. Men nu har jag inget bokat och telefonen har inte ringt på tre dagar, minst. Antingen är folk friska eller så har jag fått sparken. Vojne Vojne.

Men det kan vara väldigt skönt att slippa arbeta lite, tyvärr så blir lönekuvertet tunnare. Det mest frustrerande är väl just det att ingen är bokat i veckan eller i nästa. Jag har ingen aning om när de ringer, vilket oftast brukar infalla ungefär 5 minuter innan skiftet börjar.

Det är i sånahär situationer som man funderar på att byta karriär, men med tanke på att jag gjort detta ungefär 4-5 gånger så är det inte lika lockande längre. Ring nu mobil-jävel!

Undrar om någon läser min blogg alls? Ähh, Whatever.

En vädjan.

För några dagar sen läste jag i Aftonbladet att Henke Larsson ska vara med eller vill vara med i landslaget mot Portugal. Jag måste inte artikeln på djupet eftersom jag tappade intresset för landslaget någon gång under kritaperioden. Vad än motivet må vara så hade även Herr Larsson skrivit på kontrakt med Hif i några år till. Här kommer vi nu vad jag vill komma fram till.

Henke Larsson ska vara med mot Portugal, i vad, en rullstol kanske?
Jag vädjar här till alla idrottare som är past-his/hers-prime-years. Vad är fel med att pensionera sig med värdighet? Det enda som kan rädda Henke i mina ögon är om han nu, som Houdini före honom, gör sin sorti medan showen pågår. Samma gäller Peter Forsberg, Dra dig tillbaka för tusan, eller go out with a bang genom att få 4 skridsko-eggar genom huvudet, samtidigt.

Sålänge som detta fortsätter och så länge som Lagerbäck tar ut samma lag om och om igen och de gamla gubbar, ja, jag kallar dem gamla gubbar, för det är fan vad de är numera. Så länge detta fortsätter kommer vi aldrig komma någonstans i fotboll.

Lagerbäck, dra dig tillbaka med den lilla värdighet du har kvar, eller få en välplacerad fotboll rakt genom hjärnan. Men med all största säkerhet så tar väl Larsson över landslaget efter att alla andra tränare och tredje tränare bakom Lagerbäck fått sina chanser och bara dragit ner Svensk landslagsfotboll i smutsen. Kanske där kan du rädda oss Larsson.

Juice?

Eftermiddagen blev kväll, men eftersom inlägget som talade om detta skrev på eftermiddagen kanske det jämnade ut sig.

Har varit väldigt osund idag. Käkat kebabkött. bara Köttet! Ahh! Farligt? Nej faktiskt inte.
Men sen drack jag juice!

Mitt sockerberoende fortsätter. har gått från läsk till saft till juice. Detta är inte bra. Men köpte iaf frukt idag istället för godis eller bullar. Några framsteg ska man göra.

Ett stort framsteg är att all fabrikat-mat är bannlyst. Ska ställa mig och laga min extremt kändaböngryta nu. och med min så menar jag att jag har snott den helt o hållet från en vän som jag håller varmt om hjärtat.

Och Crille, om du läser detta. Du borde blogga oftare, fast du hade iofs inte ett upphåll på 6-8 månader som jag hade, så du leder kanske fortfarande. Män tävlar om allt, punkt.

Until next time, go to hell.

Myror i musklerna.

Det är väldigt härligt att vakna på morgonen utan att jobbet har ringt. Dock ringde min väckarklocka, den inuti mobilen, hur de nu fått i den där. så vid kvart i sex så lufsade jag över till soffan och gjorde den intränade manövern att döda min mobil, vilket misslyckades. Men den slutade pipa. Tillbaka till sängen och sova några timmar till. Och då sova till den punkt som man borde. alltså halv tolv.

Och allt detta hade ju varit drömmen om jag inte märkt när jag vaknade att jag sparkat av mig täcket och somnat på mina armar. Så förutom att jag var kall som tusan, inte kunde röra mina armar eller på något sätt resa mig ur kroppen så behövde man göra en så kallad "biobreak" när det biologiska ämnen man producerat över natten skall ut. Härlig morgon, eller hur?

Nu ska jag äta frukost. nytt inlägg i eftermiddag.

Until Next time. go to hell.