Strävan efter att bli någon.

Min "lediga" onsdag flög all världens väg när man dansade in i skolan och rev av två ämnens uppgifter med R. Sen att hämta ut min sista bok och mitt pass samma dag, borde falla in bra med just det faktum att jag inte vill vara hemma idag.

Bredbandsinstallation från Tele2 kommer ske under dagen och jag vill för allt i världen inte vara hemma, varför? jo för jag vill inte att de killarna som gör det sätter ett ansikte med namnet och bostaden. visst, de ska vara proffsiga och inte tala bredvid munnen, men nu börjar jag förstå hur det är att ha folk som springer i ens hem hela tiden. Jag påstår ständigt hos mina gummor o gubbar att jag bryr mig inte hur det ser ut hemma hos dem, men jag förstår mer och mer att folk dömer en så fort de kommer innanför dörren hos en. Vad man har, hur det ser ut, är det städat och bäddat. Mitt hem är mitt hem, därmed basta.

Torsdag imorgon, ärtsoppa och studiebesök inom soc.psyk. Ett ämne som är intressant, men som jag ibland är helt ställd inför, varför upplever jag ständigt att det är svårt att ta in information? Är jag naturligt dum eller vill jag bara söka informationen själv? Skolgången är en påfrestande upplevelse för alla parter och det är praxis att allt man tar in i ett klassrum blir automatiskt tråkigt. Men det är bara att härda ut, vi närmar oss målsnöret och alla betyg är ännu intakta till viss del. Sommaren stundar och det blir nog ytterligare en sommar med sommarjobb med vikariat inom äldreomsorgen. Vilket blir min fjärde i rad. Jodå, duktig ska man vara.

vi stannar vid det, har annat att göra idag... eller?

Rödvin, gott men farligt.

Söndag idag. Dagen efter igår som inte är idag. Eller?
Halv elva på förmiddagen, så det blir inte frukost utan "brunch" idag. Scrambled eggs med mjukost-glace och te. Varför? Jo för att jag måste återställa socker, salt och vätskebalansen i kroppen. Budgetversionen av en pizza med en tunna cola till.

Min lediga tredagars helg går mot sitt slut, har varit jätteskönt att inte göra någonting alls, men det är snart tenta-säsong igen. Vi vet inte riktigt hur det kommer bli med alla ämnen, med det blir i alla fall en hemtenta och en salstenta och så siar vi i att det kommer bli likadant igen.

Beställde hem sjukvårdsboken igår, fick ett erbjudande om en sopp-kokbok med o viljan att bli helt fri från snabbmaten så tog jag hem den med. Frågan är dock, är kokböcker en ursäkt för att den frusna pirogen skall smaka lite godare? Matfusket lurar oss, vi måste bli nyttigare.

ELLER så lever vi längre på grund av allt konserveringsmedel som finns i maten. Tänkvärt.

På toppen av sitt eget medvetande.

Jag var rätt så duktig igår, inte näringsmässigt iofs eftersom jag nog klämde i mig mer socker på en dag än vad ni andra gör på en vecka... Så bollar det ibland, men jag måste bli bättre på att kontrollera mina impulser.
Impulskontroll, The Bernadottes gjorde en låt om det en gång... Jag har impulskontroll, men en sådan som sviktar om det involverar vissa saker. Oftast saker som bara är relaterad till mig själv och inte skadar någon annan.

Har haft sovmorgon i två dagar nu, eller rättare sagt dagar där jag inte behövde gå upp vid 7, som ändå är rätt sent. Dock har min mobil ändå larmat varje morgon. Tror inte att jag vill driva för långt ifrån min dygnsrytm, min kompis A's son hade vridit det nu o tydligen vart uppe vid 20 i 5 o poppat popcorn. De fina minnena från den tiden jag var arbetslös eller långtidsledig mellan arbeten, bodde med mor då, som hade ett vanligt jobb där man går upp på morgonen o faktiskt gör saker. Trots att man nu varit ensamstående-egen-bostads-föreståndare i snart två år, så har dygnet behållt sin rytm, Varför? Jo, för saker är roligare att bryta o ändra om man möter motstånd. Allt handlar om det, kraft och motstånd, genom hela historien, och det är då man måste vara medveten om saker och ting.

Igår blev jag identitetslös och återuppstår min riktiga senare i nästa vecka, men kommer nu i några dagar framåt vara mer känd som Bengt Garcia Marquez, obs internskämt från ölands Folkhögskola - Skrivarskolan 05-06.

Sjukdom X3

För tredje gången på kort tid har man insjuknat i en trist förkylning. Det värsta är nog inte att man är trött, att det rinner snor hela tiden, hostningarna utan nog att man ständigt att torr i munnen och om läpparna, man kan inget annat än bara sitta o se ut som en stel zombie.

Sitter och kollar igenom Lost innan det spårade ut, har nog en 1½ säsong kvar innan det börjar bli skumt, men jag måste förstå hur de knöt ihop allt. Det är problemet med mitt nuvarande yrke, man missar så jäkla mycket tv, fast numera finns det inget kvar att se av kvalitet. Lets dance har ju börjat igen och en ny storm runt Ranelid börjar spinna.

Vad mer har hänt i veckan? min csn-ansökan är fortfarande under behandling och min egen uppfattning av rik eller fattig har förändrats drastiskt. Varför är jag lyckligare när jag inte har några pengar att spendera? Kanske för att man inte vet om det andra alternativet, att ha pengar så det kommer ut ur öronen.
En annan märklig sak är att jag börjat få svenska dagbladet varje morgon, eller bara tre morgonar, men känns som att den följden kan fortsätta. Synd bara att den inte har något som intresserar mig, det är väldigt lite som intresserar mig överlag, men man känner så fort man öppnar den är den bara är riktad till en viss grupp människor. Människor som bor i Stockholm. Och ja, ni är huvudstad och ja ni har flest invånare, men vi är 9 miljoner i detta landet. Resterande 85% bor utanför tullarna som kallas tjockhult. Men som sagt, när toapappret börjar tryta så har man alltid reserver.

Dessutom så finns det väldigt lite tid kvar i vårt samhälle för att bara sätta sig ner o läsa tidningen, det är nog mest för de feta direktörer som SDB är riktade till.

En annan dålig dag.

Jag börjar tvivla på min egen psykiska diagnos och känner just nu för att bara försvinna från jordens yta, ingen skulle ju sakna mig ändå...

Att finna sig själv i verkligheten.

Min egen uppfattning om mig själv har drivit iväg som en isbjörn på ett isflak.
Tror det är dags för en nystart i livet, men saken är den att man inte är i stånd att ens försöka eller kunna klara av det just nu. Jag behöver ett drastiskt miljöombyte. Väggarna kryper in på mig och det faktum att csn hatar mig och min ruttna själ gör saker inte enklare. Idag är jag låg, känns mest som att bara borde rulla över till sängen igen o somna in.

Om någon läser detta, rädda mig.

Csn ger mig magsår...

Jag blir jätteglad när mina klasskamrater får sitt csn godkänt o det gör att de kan fortsätta ett tag till. MEN, det gör bara mig mer och mer orolig eftersom mitt inte går igenom, vilket gör att min mage blir orolig och det förstör hela kvällar för mig. Lade nyss in mig som tillgänglig för att arbeta helgen, måste minst håva in 4 lakan i januari efter skatt också för att kunna klara mig en liten stund till. En FÖRDEL med att inte ha CSN är att jag kan arbeta i mitt anletes svett tills jag stupar och det är hederliga pengar, dock kommer jag inte kunna göra det i all framtid för det kommer jag inte orka eller hinna.

Vandrade förbi mitt kneg idag o lämnade in pappren om att jag är informerad om en situation som jag förtjänat genom hårt arbete. Vissa saker går framåt och vissa går bakåt, mitt betyg i SoO verkar gå framåt, medan min uppfattning om hur Feminism ser på människor verkar mer religiös än vad som vore hälsosamt, det blir så när folk stirrar på mig. Viljan att vara anonym, men också i centrum är inte lätt att balansera. Det är nog direkt kopplat till min paranoja...

Livet är inte lätt alla gånger, det verkar mer och mer som att jag måste klämma på varenda krona och tänka över varenda steg man tar... om någon har något tips på vad man kan göra, ge mig det...

Återgången.

Det är på ett sätt skönt att vara tillbaka i skolan och att genom detta veta att vi är på upptakten av vår utbildning. Dock verkade som att det var fel av mig att prata med receptionskvinnan o fråga om registrering... Kanske läser in för mycket i vad en viss lärar-koordare sa idag, men herregud, men måste väl fråga saker för att få reda på information, och vad har receptionskvinnan för funktion på skolan egentligen då?
Som min goda vän, G sa om en annan anställd där och att man kan bli runtskjutsad inom kommunen även om man är underligt kass på sitt kneg och med social samvaro. Känns som den mesta av personalen, med undantag för lärarna, är det klientelet.

Life is funny. Har lyckats pracka på min blogg på fler människor, ni är nu alltså 2 personer eftersom min syster tog bort min blogg från sina favoriter efter att jag hade ett uppehåll på ett halvår, vilket visar på svag karaktär, kära syster...
Att stegvis bygga upp min fanbase, för detta måste jag få ut min blogg till massorna, och uppdatera minst dagligen. Samt har något intressant att säga.

Var nere på ett studiebesök i norrliden med grabbarna Öland och intervjuade en man inom Soc.Psyk om deras verksamhet, vilket resulterar med att jag ramlar in i 3 st olika hemtjänstvårdare samt en vårdtagare. Jag borde alltså egentligen flytta ut dit och bli en lokalfigur i norrliden, Synd att V har den rollen på livstid, den gamle goe. Vilket sammankopplar till att jag faktiskt saknar mitt arbetsliv och att TJÄNA pengar istället för att håva in studiepengar...

Man är livegen tills man dör om man inte gör något åt det och man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Goder Nacht, meine frende. Eller nåt.

Sänder en tanke...

Vi skickar en tanke för alla de reumatiker under 2010, som inte kunde äta sylt när de ville för att de inte kunde öppna burken. 2010 präglades av stil, flärd och rika kungligheter som visade sin inavel i tv.

Skänk en tanke till alla de andra som har det svårt i vardagen i vårt samhälle, alla känner minst en person, hör av dig till någon av dem du känner och gör dem en tjänst eller en god gärning, för 2011 är det året vi ska bli ett bättre släkte och bättre människor. Ha det bra, puss o kram.