Jag blir jätteglad när mina klasskamrater får sitt csn godkänt o det gör att de kan fortsätta ett tag till. MEN, det gör bara mig mer och mer orolig eftersom mitt inte går igenom, vilket gör att min mage blir orolig och det förstör hela kvällar för mig. Lade nyss in mig som tillgänglig för att arbeta helgen, måste minst håva in 4 lakan i januari efter skatt också för att kunna klara mig en liten stund till. En FÖRDEL med att inte ha CSN är att jag kan arbeta i mitt anletes svett tills jag stupar och det är hederliga pengar, dock kommer jag inte kunna göra det i all framtid för det kommer jag inte orka eller hinna.
Vandrade förbi mitt kneg idag o lämnade in pappren om att jag är informerad om en situation som jag förtjänat genom hårt arbete. Vissa saker går framåt och vissa går bakåt, mitt betyg i SoO verkar gå framåt, medan min uppfattning om hur Feminism ser på människor verkar mer religiös än vad som vore hälsosamt, det blir så när folk stirrar på mig. Viljan att vara anonym, men också i centrum är inte lätt att balansera. Det är nog direkt kopplat till min paranoja...
Livet är inte lätt alla gånger, det verkar mer och mer som att jag måste klämma på varenda krona och tänka över varenda steg man tar... om någon har något tips på vad man kan göra, ge mig det...
1 kommentar:
mamma finns när det krisar :-)
Skicka en kommentar