I den mån...

.. att bloggen är nerlagd eller inte, är svaret nej, den lever mer än någonsin. Men jag har semester från den.

Myggbett

Knottjäklarna har bitit mig o sköldpaddan. De jäkla asen. Djur som borde skjutas, men de rubbas ekosystemen, o det vill vi väl inte?

Yrkesgrupper som borde avrättas #1

Telefonförsäljare som hoppar på en när man går o handlar, nackskott, Raus!

Lördag.

En lördag som många andra, dvs att den involverar arbete. Vaknade alldeles för tidigt och käkade alldeles för knasig mat idag. huvudvärken är ett faktum samt att solen skiner o att det troligen är fuktigt ikväll, lika bra att preparera sig med ipren.

Magen skriker efter mat, men mitt ego skriker efter att bli smal, ergo är jag inte gjord för att vara smal, innerst inne är man alltid en tjockis.

Gonatt.

Det är inte för inte att man är den man är.

Att ständigt kasta fram oxymorroner för de svenska folket för att i teorin förvirra dem, vinner ingen på.

Go deg, gott folk. Idag är det kycklingfredag och för att fira detta skall man gå ner på stan och beställa in ett glas kycklingsoppa. Detta är dock omöjligt, men alternativ finns.

Jag upptäckte en sak idag som kopplar till en diskussion om service som jag hade med en kollega, dock gör min påstådda demens att jag inte minns vem, men lämnade in min cykel på service igår och det var inga problem, jag skulle få den idag vid 5. på förmiddagen blir jag uppringd av verkstaden som beklagar sig att det inte fanns material för att laga den denna veckan utan de skulle beställas och möjligen levereras och att min cykel skulle vara klar tisdag eller senast onsdag. Det enda jag står o tänker på är att jag måste ha en hoj inför helgen, men också att det är väl lugnt, jag kan ta bussen. Det som sedan händer är att de erbjuder mig inte någon gratis lagning för det täcks av försäkring eller någon form av ekonomisk ersättning, utan en lånecykel. Jag tackar ja, men funderade idag när jag vandrade dit vad jsg skulle få, jag kommer ner, och får gå in i verkstaden, den första hojen som han greppar är en bmx för 10-åringar och börjar slita i och jag tänker bara direkt avtacka mig o lämna stället, men det han sen gräver fram bakom är en 8-växlad hardcore mountainbike med cykeldator. DET kan man kalla service, det jag får låna är bättre än vad jag redan har.

En liten tröst, men den är min tills på onsdag iaf. Kycklingfredag som sagt, blev texmexkyckling med ris o broccoli.
Adios!

Mat ska inte bara vara god, den ska vara nyttig med.

Efter att ha sovit en kort och jobbig natt ramlade man ner på jobbet och gjorde det man skulle, läste på i journalerna samt samlade information.

Jobbet tog slut och jag lämnade in min cykel på service och gick sedan och handlade, inget speciellt, lite frukt lite mjölk o yoghurt samt en stor laddning Kycklingkorv.

Seriöst, jag bryr mig inte om den är nyttig eller om det är tillsatser som rinner ut ur öronen på mig, den är så jäkla god. Personalen på mitt lokala netto (just det, jag handlar på netto) måste tro jag är tokig för konsumeringen ligger på säkert 15-20 paket i månaden. Men visst, de tjänar ju pengar på detta.

Har sett över min viktminsknings-tävling med mig själv också. det är fortfarande några kilo kvar och en månad till innan tidsfristen går ut. Kommer jag klara det eller inte? Det är svårt i värmen eftersom man hela tiden måste fylla på med en jäkla massa vatten, men vad är alternativet, svimma o läggas på sjukhus för vätskeersättning?

Magen skriker igen, men jag vill verkligen inte äta, men är tvungen.
Ajöss!

Galet trött på att inte kunna sova.

Detta problem är ständigt återkommande under nätterna de senaste veckorna, jag kan inte sova. det verkar tydligen som att man inte kan ha både dator och mobil igång utan att ständigt bli kontaktad under natten. samt att det bollar mellan varmt o kallt o tillbaka hela tiden, men att jag vaknar varje morgon och är totalt nerkyld kan inte vara ett bra tecken. o som grädde på moset o lök på laxen så ska man upp o jobba idag.

Life is hell.

The Bloggwar of 2011....

Jorden var kall och hård, spaden som slog ner i marken skrapade knappt ytan. gryningen hade brutit ut och skyttegravarna gapade tomma. En tystnad mest lik den i massgravar ekade över nejderna. Det var då hon sköt ett skarpladdat skott rakt genom honom och detta gjorde att bloggkriget startade.

Eftersom det uppenbarar sig att bloggandet är "coolt" är det dags att starta krig!
Det ska bli nya värdelösa inlägg varje dag!

Hörlurar.

Sommaren har kommit och det faktum att man måste vädra ut sin lägenhet dagligen för att hålla det svalt o fräscht inomhus har gjort att man fått gräva fram sina gamla hörlurar för att kunna lyssna på musik, eftersom jag är mer eller mindre den ende i mitt hus som inte har en balkong att slappa på, och det har alla andra och att jag antar att de inte är så intresserade av att faktiskt lyssna på de låtar som just nu snurrar i min spotify.

Dagens låt är Weezer - Memories.

En lång resa.

Ibland funderar jag på att bara släppa allt jag har här (vilket egentligen är min familj, min släkt o mina vänner.) o bara försvinna ut i världen på en lång resa.

Jag har inget fast jobb, ingen fast bostad, ingen telefon. Jag skulle bara kunna försvinna iväg o ingen skulle märka det förrän om 4-7 dagar...
Viljan att dra till Norge finns. Jobba som tusan där inom vården ett halvår o sedan komma tillbaka för att betala av alla skulder jag sitter på.
Men efter att man sett bananskalarna där och hur olika svenska bolag och föreningar som ska hjälpa de som jobbar där, hur de faktiskt hanterar olika saker så verkar det som att en svensk gästarbetare i norge har inga rättigheter alls.
Egentligen trivs man bäst där man är o jag älskar min stad, men jag kan också hata den ibland och det är där som viljan att bara dra iväg kommer...
Rastlösheten har börjat sätta sig i benen, men risken finns att efter sommaren är över och när jag får min KY-examen att jag faktiskt försvinner iväg till landet i nordväst ett tag.

Nog tänkt på detta, kalas idag. T fyller 12.

Dicks dag.

Mansnamnet Dick är en engelsk smeknamn/kortform av Rickard som är sammansatt av de tyska orden för stark och mäktig.

Dick rasade mycket snabbt i popularitet under 90-talet. 1990 var Dick ett av de 150 vanligaste tilltalsnamnen, 1999 var det inte en enda pojke som fick det som tilltalsnamn. 31 december 2005 fanns det totalt 5 520 personer i Sverige med namnet, varav 3 591 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 10 pojkar namnet, men ingen fick det som tilltalsnamn.

Namnsdag: 7 februari, (1986-1992: 3 februari).

Källa: Wikipedia.

Det som är mest störande är att JAG INTE finns med på listan över kända personer med namnet Dick! Jag skyller på det svenska samhället och dagens censurregler!

Korv-killen.

Vi har återvänt till normalbalans, Nytt te i skåpen!

Var nere på gumsen o studerade deras verksamhet, var nära att tackla en psykiskt funktionshindrad, och vad gjorde jag? brydde mig knappt. Jag har blivit en sämre människa på senare tid, arrogant och ignorant. Mina signalsubstanser är inte i balans, måste dricka mer te o tänka på detta.

Däremot börjar nog vinterdepressionen över nu, har spenderat mer tid med att bara sitta och titta ut genom fönstret på ljuset, träden och bara himlen på våra skollektioner, tur att man kan lyssna o kollat på annat samtidigt. I samband med detta har snötäcket försvunnit och jag kan äntligen komma ut och cykla igen. Det är fan min terapi alltså. Som när en person som har bil o körtkort osvosv inte får köra på ett tag och måste trappa ner till något annat. Så kändes det för mig. Den dagen jag inte kan transporta mig med något annat än fötterna, så skjuter jag mig. Ett drag som jag ärvt från min kära mormor.

Det blir en enkel middag idag med. Varm korv med bröd och ketchup. Dvs ungefär samma som middag igår och lunch idag, men är man en korv-kille så är man.

Vikten håller sig neråt nu med, det är strikt diet och att motionera bort allt onyttigt, så unnade mig en biskvie och muffins med kaffe igår, vilket inte var diet enligt P, men så är det.

Strävan efter att bli någon.

Min "lediga" onsdag flög all världens väg när man dansade in i skolan och rev av två ämnens uppgifter med R. Sen att hämta ut min sista bok och mitt pass samma dag, borde falla in bra med just det faktum att jag inte vill vara hemma idag.

Bredbandsinstallation från Tele2 kommer ske under dagen och jag vill för allt i världen inte vara hemma, varför? jo för jag vill inte att de killarna som gör det sätter ett ansikte med namnet och bostaden. visst, de ska vara proffsiga och inte tala bredvid munnen, men nu börjar jag förstå hur det är att ha folk som springer i ens hem hela tiden. Jag påstår ständigt hos mina gummor o gubbar att jag bryr mig inte hur det ser ut hemma hos dem, men jag förstår mer och mer att folk dömer en så fort de kommer innanför dörren hos en. Vad man har, hur det ser ut, är det städat och bäddat. Mitt hem är mitt hem, därmed basta.

Torsdag imorgon, ärtsoppa och studiebesök inom soc.psyk. Ett ämne som är intressant, men som jag ibland är helt ställd inför, varför upplever jag ständigt att det är svårt att ta in information? Är jag naturligt dum eller vill jag bara söka informationen själv? Skolgången är en påfrestande upplevelse för alla parter och det är praxis att allt man tar in i ett klassrum blir automatiskt tråkigt. Men det är bara att härda ut, vi närmar oss målsnöret och alla betyg är ännu intakta till viss del. Sommaren stundar och det blir nog ytterligare en sommar med sommarjobb med vikariat inom äldreomsorgen. Vilket blir min fjärde i rad. Jodå, duktig ska man vara.

vi stannar vid det, har annat att göra idag... eller?

Rödvin, gott men farligt.

Söndag idag. Dagen efter igår som inte är idag. Eller?
Halv elva på förmiddagen, så det blir inte frukost utan "brunch" idag. Scrambled eggs med mjukost-glace och te. Varför? Jo för att jag måste återställa socker, salt och vätskebalansen i kroppen. Budgetversionen av en pizza med en tunna cola till.

Min lediga tredagars helg går mot sitt slut, har varit jätteskönt att inte göra någonting alls, men det är snart tenta-säsong igen. Vi vet inte riktigt hur det kommer bli med alla ämnen, med det blir i alla fall en hemtenta och en salstenta och så siar vi i att det kommer bli likadant igen.

Beställde hem sjukvårdsboken igår, fick ett erbjudande om en sopp-kokbok med o viljan att bli helt fri från snabbmaten så tog jag hem den med. Frågan är dock, är kokböcker en ursäkt för att den frusna pirogen skall smaka lite godare? Matfusket lurar oss, vi måste bli nyttigare.

ELLER så lever vi längre på grund av allt konserveringsmedel som finns i maten. Tänkvärt.

På toppen av sitt eget medvetande.

Jag var rätt så duktig igår, inte näringsmässigt iofs eftersom jag nog klämde i mig mer socker på en dag än vad ni andra gör på en vecka... Så bollar det ibland, men jag måste bli bättre på att kontrollera mina impulser.
Impulskontroll, The Bernadottes gjorde en låt om det en gång... Jag har impulskontroll, men en sådan som sviktar om det involverar vissa saker. Oftast saker som bara är relaterad till mig själv och inte skadar någon annan.

Har haft sovmorgon i två dagar nu, eller rättare sagt dagar där jag inte behövde gå upp vid 7, som ändå är rätt sent. Dock har min mobil ändå larmat varje morgon. Tror inte att jag vill driva för långt ifrån min dygnsrytm, min kompis A's son hade vridit det nu o tydligen vart uppe vid 20 i 5 o poppat popcorn. De fina minnena från den tiden jag var arbetslös eller långtidsledig mellan arbeten, bodde med mor då, som hade ett vanligt jobb där man går upp på morgonen o faktiskt gör saker. Trots att man nu varit ensamstående-egen-bostads-föreståndare i snart två år, så har dygnet behållt sin rytm, Varför? Jo, för saker är roligare att bryta o ändra om man möter motstånd. Allt handlar om det, kraft och motstånd, genom hela historien, och det är då man måste vara medveten om saker och ting.

Igår blev jag identitetslös och återuppstår min riktiga senare i nästa vecka, men kommer nu i några dagar framåt vara mer känd som Bengt Garcia Marquez, obs internskämt från ölands Folkhögskola - Skrivarskolan 05-06.

Sjukdom X3

För tredje gången på kort tid har man insjuknat i en trist förkylning. Det värsta är nog inte att man är trött, att det rinner snor hela tiden, hostningarna utan nog att man ständigt att torr i munnen och om läpparna, man kan inget annat än bara sitta o se ut som en stel zombie.

Sitter och kollar igenom Lost innan det spårade ut, har nog en 1½ säsong kvar innan det börjar bli skumt, men jag måste förstå hur de knöt ihop allt. Det är problemet med mitt nuvarande yrke, man missar så jäkla mycket tv, fast numera finns det inget kvar att se av kvalitet. Lets dance har ju börjat igen och en ny storm runt Ranelid börjar spinna.

Vad mer har hänt i veckan? min csn-ansökan är fortfarande under behandling och min egen uppfattning av rik eller fattig har förändrats drastiskt. Varför är jag lyckligare när jag inte har några pengar att spendera? Kanske för att man inte vet om det andra alternativet, att ha pengar så det kommer ut ur öronen.
En annan märklig sak är att jag börjat få svenska dagbladet varje morgon, eller bara tre morgonar, men känns som att den följden kan fortsätta. Synd bara att den inte har något som intresserar mig, det är väldigt lite som intresserar mig överlag, men man känner så fort man öppnar den är den bara är riktad till en viss grupp människor. Människor som bor i Stockholm. Och ja, ni är huvudstad och ja ni har flest invånare, men vi är 9 miljoner i detta landet. Resterande 85% bor utanför tullarna som kallas tjockhult. Men som sagt, när toapappret börjar tryta så har man alltid reserver.

Dessutom så finns det väldigt lite tid kvar i vårt samhälle för att bara sätta sig ner o läsa tidningen, det är nog mest för de feta direktörer som SDB är riktade till.

En annan dålig dag.

Jag börjar tvivla på min egen psykiska diagnos och känner just nu för att bara försvinna från jordens yta, ingen skulle ju sakna mig ändå...

Att finna sig själv i verkligheten.

Min egen uppfattning om mig själv har drivit iväg som en isbjörn på ett isflak.
Tror det är dags för en nystart i livet, men saken är den att man inte är i stånd att ens försöka eller kunna klara av det just nu. Jag behöver ett drastiskt miljöombyte. Väggarna kryper in på mig och det faktum att csn hatar mig och min ruttna själ gör saker inte enklare. Idag är jag låg, känns mest som att bara borde rulla över till sängen igen o somna in.

Om någon läser detta, rädda mig.

Csn ger mig magsår...

Jag blir jätteglad när mina klasskamrater får sitt csn godkänt o det gör att de kan fortsätta ett tag till. MEN, det gör bara mig mer och mer orolig eftersom mitt inte går igenom, vilket gör att min mage blir orolig och det förstör hela kvällar för mig. Lade nyss in mig som tillgänglig för att arbeta helgen, måste minst håva in 4 lakan i januari efter skatt också för att kunna klara mig en liten stund till. En FÖRDEL med att inte ha CSN är att jag kan arbeta i mitt anletes svett tills jag stupar och det är hederliga pengar, dock kommer jag inte kunna göra det i all framtid för det kommer jag inte orka eller hinna.

Vandrade förbi mitt kneg idag o lämnade in pappren om att jag är informerad om en situation som jag förtjänat genom hårt arbete. Vissa saker går framåt och vissa går bakåt, mitt betyg i SoO verkar gå framåt, medan min uppfattning om hur Feminism ser på människor verkar mer religiös än vad som vore hälsosamt, det blir så när folk stirrar på mig. Viljan att vara anonym, men också i centrum är inte lätt att balansera. Det är nog direkt kopplat till min paranoja...

Livet är inte lätt alla gånger, det verkar mer och mer som att jag måste klämma på varenda krona och tänka över varenda steg man tar... om någon har något tips på vad man kan göra, ge mig det...

Återgången.

Det är på ett sätt skönt att vara tillbaka i skolan och att genom detta veta att vi är på upptakten av vår utbildning. Dock verkade som att det var fel av mig att prata med receptionskvinnan o fråga om registrering... Kanske läser in för mycket i vad en viss lärar-koordare sa idag, men herregud, men måste väl fråga saker för att få reda på information, och vad har receptionskvinnan för funktion på skolan egentligen då?
Som min goda vän, G sa om en annan anställd där och att man kan bli runtskjutsad inom kommunen även om man är underligt kass på sitt kneg och med social samvaro. Känns som den mesta av personalen, med undantag för lärarna, är det klientelet.

Life is funny. Har lyckats pracka på min blogg på fler människor, ni är nu alltså 2 personer eftersom min syster tog bort min blogg från sina favoriter efter att jag hade ett uppehåll på ett halvår, vilket visar på svag karaktär, kära syster...
Att stegvis bygga upp min fanbase, för detta måste jag få ut min blogg till massorna, och uppdatera minst dagligen. Samt har något intressant att säga.

Var nere på ett studiebesök i norrliden med grabbarna Öland och intervjuade en man inom Soc.Psyk om deras verksamhet, vilket resulterar med att jag ramlar in i 3 st olika hemtjänstvårdare samt en vårdtagare. Jag borde alltså egentligen flytta ut dit och bli en lokalfigur i norrliden, Synd att V har den rollen på livstid, den gamle goe. Vilket sammankopplar till att jag faktiskt saknar mitt arbetsliv och att TJÄNA pengar istället för att håva in studiepengar...

Man är livegen tills man dör om man inte gör något åt det och man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke. Goder Nacht, meine frende. Eller nåt.

Sänder en tanke...

Vi skickar en tanke för alla de reumatiker under 2010, som inte kunde äta sylt när de ville för att de inte kunde öppna burken. 2010 präglades av stil, flärd och rika kungligheter som visade sin inavel i tv.

Skänk en tanke till alla de andra som har det svårt i vardagen i vårt samhälle, alla känner minst en person, hör av dig till någon av dem du känner och gör dem en tjänst eller en god gärning, för 2011 är det året vi ska bli ett bättre släkte och bättre människor. Ha det bra, puss o kram.